contact@vildochlugn.com                  Mobil:  070 884 25 82                              Swish: 123 221 85 27                             Bank Giro 5278-4998

LogoHK.png

Räven och proprioception. Och om livet i djurparken

January 3, 2016

 

 Efter oändligt många dagar med regn och kyla vaknar jag upp till klarblå himmel och en värmande sol. Jag skjutsar ungarna till bussen, och sedan packar jag min ryggsäck med frukosten och går ut i skogen.

Jag har alltid varit lite av en naturhippi. Att bo nära naturen. Att vara mycket ute i skogen eller vid hav och sjö. Men mest älskar jag skogen. När barnen var mindre gjorde vi ofta vår mat på öppen eld, sov i tält och levde uteliv. Men de sista par åren har jag helt kommit bort från allt detta, trots att jag har skogen runt knuten. Jag skyller det på tonåringar och busy yogaliv;)

Men så kom Katy Bowman! 

Åh Katy Bowman, som jag skrivet om i ett annat blogginlägg, kvinnan som fick mig tillbaka ut i vildnisset igen, på rätt spår längs rådjursstigar och älgspillning. Hon påminde mig om allt det jag älskat och som jag ju fortfarande älskar men glömt; gransus, barfota i mjuk mossa, bland tallbarr och kottar, fågelkvitter och stillhet.

Paradigmshifter

Katy Bowman blir kallad en paradigmshifter av många. Sin utgångspunkt har hon i biomekanik och utifrån detta matematiska synsätt att förstå kroppen i rörelse visar hon oss det självklara.
Hon hävdar helt skoningslöst att vi lever som djuren i ett zoo. Den oändliga kapacitet våra kroppar och sinnen har för rörelse och ta emot intryck hämmas och bedövas av komforten i vår västerländska livsstil.
Bristen på naturlig belastning av våra kroppar gör oss disponerade för livsstilssjukdomar och försvagar oss. Vi lever i C-kurvan (den form kroppen tar av allt sittande och dålig hållning). För att kompensera tränar vi. Igenom en vecka kanske vi har ett par peaks av rörelse på en annars mer eller mindre stilla rörelsegraf. Peaks av träning, där vi jobbar så svetten lackar med relativt ensidiga rörelser och ofta med hjälp av maskiner och träningsutrustning.

Mekanotransduktion vad är det?

Kroppen är skapad för rörelse, alla möjliga slags. När vår kropp belastas på multidimensionella sätt mår vi bra. Det finns något som heter mekanotransduktion. Vi vet att våra celler påverkas av den kemiska miljön i kroppen men någonting som kommer före detta är hur rörelse påverkar våra celler som då i sin tur utsöndrar kemiska signaler.
När vi rör oss, svänger med armarna, böjer oss ned, går barfota över en klippa eller kastar en sten så är det inte bara muskler och skelett som påverkas. Varenda cell i kroppen registrerar och påverkas av allt vi gör, och inte gör!
När vi gör något mera frekvent så formas cellen efter den rörelsen, eller brist på samma. Detta kan innebära att cytoskelettet trycks ihop på ett sätt som påverkar kärnan i cellen (nucleus) och detta kan inverka på vårt DNA och vår förmåga att regenerera.
När vi däremot rör oss på multidimensionella sätt ger det en belastningen som gör att minsta cell masseras, trycks, vrids och kramas. Dessutom gör detta att blodet strömmar ut även i våra blodkärl, de minsta, pyttesmå förgreningarna som räcker helt ut i vår yttersta periferi och därmed får bringat näring och syre till cellerna och tagit med sig restprodukter därifrån.
Om vi däremot fastnar i vissa positioner, det vill säga, rörelser eller brist på rörelse som vi gör mest frekvent kan detta dels påverka cellen som jag just beskrivet men det gör också att kroppen formas. Till exempel så strömmar blodet på ett speciellt sätt igenom kroppen. Det är inte bara hjärtat som pumpar blodet runt men även musklerna är med att cirkulera blodet runt i kroppen. När kroppen befinner sig i en och samma form dag ut och dag in så bildas det förträngningar där det inte skulle vara någon och det blir svårare för blodet att passera. Detta kallas också för åderförkalkning. Vår kost och det att vi blir äldre brukar ofta få skulden för åderförkalkning men enligt Katy Bowman är det vårt stillasittande som är huvudrollsinnehavaren i dramat.

Proprioception och pösiga fåtöljer

En annan viktig ingrediens i vår välmående har det som kallas för mekanoreceptorer. Proprioception är en av dem och denna är vår förmåga att registrerar vår omgivning. Proprioceptorer registrerar temperatur, tryck och beröring. Dessa befinner sig i bindväven direkt under huden, i bindväven mellan muskler (fascian) och i våra leder. Tillsamman med motorspindlarna i musklerna är de med till att registrera och förnimma vår omgivning så att vi kan respondera optimalt i varje given situation.

När vi lever vårt liv på bonade golv, jämnad mark och slät asfalt i skor med klack och trångt tåutrymme. Eller i pösiga fåtöljer, mjuka sängar och med blicken fastlåst vid en dataskärm stimuleras vår proprioception bara begränsat. Tillsammans med bristen på många olika intryck gör det att kroppen snedbelastas och börjar att kompensera vilket skapar hållningsmönster som kan leda till både små och stora problemställningar.

Todd Hargrove har i sin bok "A guide to better movement" citerat Tolstoj; Happy families are all alike, every unhappy familie is unhappy in its own way". Han använder citatet för att beskriva hur en sund kropp rör sig i förhållande till en kropp som är präglad av dålig hållning och problem. Kroppar som mår bra, rör sig lätt, ansträngningslöst och med kraft och energi medans kroppar som är präglade av olika problemställningar hämmas på tusen olika sätt.
Han jämför en elitlöpare med otränad löpare. Elitlöparna har nästan samma rörelsemönster men en otränad löpare har sin helt egna stil.

På yogamattan

På yogamattan får vi möjlighet att stimulera både vår proprioception och de många olika yogaställningarna hjälper oss att belasta kroppen på många sätt. Och får oss för en stund ut ur våra krökar och ger syre och näring ut till minsta cell. Dessutom yogar vi ju barfota vilket gör att vi stimulerar muskler och proprioceptorer och fyller på vårt välbefinnandekonto också på så sätt. Men det räcker inte till att balansera ut vårt stillasittande liv. Inte ens om vi gjorde det varje dag.

Vi är vilda djur i bur!

 

 

Om vi såg på oss själva med Katy Bowmans ögon skulle vi se oss som vilda djur i en djurpark. Det är självklart för oss att de vilda djuren har mist något av sin naturlighet. De rör sig inte i sin naturliga miljö tillsammans med hela den flora och fauna som hör till. De kan inte jaga eller gräsa. De kan inte vandra eller klättra eller bada. De är utsatta för artificiellt ljus och ljud i en konstgjord miljö. Och alla vet att detta gör dem deprimerade och till exempel rubbar deras förmåga att bli befruktade.
Det är på samma sätt med oss. Vi människor är otroligt bra på att anpassa oss men anpassning är aldrig utan konsekvenser.

Erwan McCorre som har utvecklat MOVNAT säger att vi är för våra anfädrer vad chi chuan är för vargen.

 

När jag gått barfota upp för berget igenom skogen kommer jag upp till min favoritplats med utsikt långt ut över skogarna. Jag sätter mig på en sten och äter min frukost. Jag har tagit med min dagbok för att jag tänkte att jag ville skriva ned ett par tankar men istället så blir jag bara sittande. Solen värmer, fåglarna kvittrar och skogen doftar mylla och mossa.

Jag sitter stilla och när jag vänder på huvudet står en räv och tittar på mig fyra meter ifrån mig. I ett ögonblick som känns tidslöst tittar vi på varandra utan vare sig förvåning eller rädsla. Bara en slags igenkänning, inte som att vi setts förr, men som i att känna igen att vi är likadana.
Sedan kommer vår räv respektive människonatur ikapp oss och räven vänder om och springer in i skogen igen.

Men för en stund var allt natur.

Och vad var det som fick mig att vända mig om?



http://www.katysays.com/
http://www.bettermovement.org
https://www.movnat.com/

Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 21, 2018

December 1, 2017

November 13, 2017

October 5, 2017

September 30, 2017

Please reload

Arkiv