contact@vildochlugn.com                  Mobil:  070 884 25 82                              Swish: 123 221 85 27                             Bank Giro 5278-4998

LogoHK.png

Jaktlag, skogsägare och Opphem Nature Camp

June 28, 2016

Det har snart gått ett år sedan jag började att skissa på idéerna för Opphem Nature Camp. Ett år som gått genom olika etapper. Formulerandet av konceptet. Hitta platsen och villigheten hos markägaren. Sökande av bygglov och möte med kommunen och entreprenörer. Möten med Växtkraft, Almi och min egen bank. Köpa logga. Bygga upp en hemsida. Trycka broschyrer och t-shirts och framför allt att berätta om projektet för att få feedback och idéer från människor omkring mig.

 

De sista månadernas händelser har inneburit att jag gjort några ändringar. De startade då det gick upp för mig efter ett möte med en byggfirma att den ursprungliga idén skulle bli mycket kostnadskrävande. Pengar som jag inte såg var möjliga för mig att skaffa och om det gjorde skulle det innebära en stor ekonomisk risk. Egentligen en situation som många nystartade företag befinner sig i innan deras koncept landar och blir mera stabilt men i magtrakten kändes det inget bra. Idén bakom Opphem Nature Camp handlar om enkelhet och frihet och det kändes paradoxalt och absurt att jag skulle sätta mig i en skuld på 1,5 miljoner för att förverkliga det.

 

På Urnatur steg jag för första gången in i ett riktigt stort tält. Det kändes som att stå i en kyrka. 78 kvm trägolv, en eldstad i mitten och plats till 50 personer. Det var helt stilla inne i tältet, glöden från bålet höll på att falna och det kändes underbart lugnande att vara där inne. Jag tänkte att det är ju så här det ska vara.  Det här är att logga ut. Att vara skyddad men ändå väldigt nära naturen, bara en tältduk som skiljer en åt.

Jag tog reda på priset för tältet och kände hur en tyngd lättade när jag förstod att om jag istället för ett timrat hus för aktiviteter och sammankomster köpte ett sådant skulle kunna få ned investeringskostnaderna rejält.

 

Jag möttes med en alltiallo man som även är något av en samlaren och som gav mig ett riktigt bra pris på uppförandet av resten av campen. Och nu kändes det mera hanterbart. Det skulle fortfarande innebära att jag behövde skrapa ihop och förmodligen också låna något av pengarna men risken för stora förluster om det inte gick som jag ville, minskades.

 

Så stötte jag in i fenomenet trädtält. Det är tält som spänns upp mellan tre träd, så att man ligger och svävar mellan träden, om vädret är bra kan man nöja sig med att bara ha ett myggnät uppspänt och på så sätt kan man ligga och titta upp på stjärnhimlen och somna till gungande trädtoppar. Jag tyckte mycket om tanken och hade också i min ursprungsidé tänkt att erbjuda något liknande som övernattningsmöjligheter för dem som vill sova ännu närmre naturen än i campens stugor. En god vän berättade om en serie hon följt på tv som handlade om annorlunda hotell. Och så tänkte jag att kanske är det just detta som kan få Opphem Nature Camp att lyfta ytterligare ett snäpp. Att erbjuda en helt unik upplevelse för människor som längtar efter att logga ut men som inte själva är hard core friluftsmänniskor, som inte är dessa som packar ryggsäcken och paddlar älvar upp och ned innan de lägger sig i blåbärs riset under ett vindskydd. Campen skulle ge en helt unik upplevelse av utomhusliv, överskådliga strapatser och upplevelser i naturen för människor som kanske för första gången begav sig utanför sin komfortzon.

 

Det skulle självfallet innebära att campen var mer känslig för vädrets växlingar, vilket skulle resultera i att man fick ta avbokningar med i beräkningen. Och det skulle innebära att man miste vissa kunder men förmodligen skulle vinna några andra. Opphem Nature Camp, skulle vara en riktig outdoorupplevelse. Fortfarande med ett mathus, sauna, tvätthus och mulltoaletter. Samt det stora tältet för sammankomster, retreats och träning. Och som skulle ge skydd vid dåligt väder och om kvällarna vara uppvärmd av en sprakande eld från en kamin.

Fokus skulle ligga ännu mera på det primitiva, att skala av på komforten. Att seriöst få något annat att tänka på än att hålla koll på sitt facebook kontot, sin möteskalender och för en stund ta en paus från de krav som alla moderna påfund på sitt osynliga sätt tycks utstråla.

Och plötsligt hade jag även ett koncept som jag kunde bekosta själv, där det inte fanns någon stor ekonomisk risk men framför allt som verkligen avspeglade allt det som står nära mitt hjärta.

 

Hemkommen från en underbar strapatsfylld kajaktur i Gryts skärgård där jag själv bott i trädtält och lagat mat på min Kelly Kettle kände jag mig stärkt och inspirerad också för att jag fått en ny samarbetspartner i ostkustenkajak där vi planerade samarbete både i skärgården och i sjöarna hemma i Kinda. Med mig hem hade jag även kontakten till en klättrare som kanske kunde hjälpa mig att anordna klättringsturer för campen.

 

Så när jag kom hem möttes jag med markägaren. När han hörde om den vändning som projektet tagit, sade han nej. Han ville inte lägga mark till en tältplats. Om jag fasthöll min ursprungliga idé var han välvillig men med det förbehåll att jag skulle etablera en positiv kontakt med jaktlaget i området. Han ville att när campens gäster skulle ut i skogen och var flera än två att de skulle hålla sig till fastställda leder och innan turerna skulle jag redogöra för jaktlaget var i skogen vi skulle vara.

 

I våran vackra trakt har under ett par års tid nu skett en avverkning av skogen och större och mindre områden har förvandlats till kalhyggen. När vi valde platsen för campen var det med tanke på att det inte skulle skövlas där de närmaste tio åren. Men avverkningen som skett den senare tiden har gjort mig bekymrad och ute på skogsstyrelsens site kan jag se att det har gjorts ytterligare avverkningsanmälan i skogen runt campen.

Skogsägarna i Opphem äger mindre remsor av skog som ligger bredvid varandra och då de flesta har andra arbeten vid sidan av och inte skogen som sitt levebröd, tyr de till kalhyggeavverkning, som är minst tidskrävande och ger störst utdelning på kort sikt. Om dessa skogsägare oberoende av varandra inom ett par år avverkar på sina ägor kommer stora områden av skogen förvandlas till kalhyggen.

 

Plötsligt står jag inför några faktorer som jag inte råder över. Skogsägare och jaktlag i området har rötter långt tillbaka i tiden. De formar naturen och påverkar grannsämjan utifrån deras intressen, värderingar och normer.

 

I en annan värld skulle Opphem Nature Camp kunna påvisa att man kan värna om skogen samtidigt som den på sikt med uppfinningsrikedom och rätt tänk ger en ekonomisk avkastning  mera lukrativ än ett kalhygge skogsbruk . Den skulle kunna erbjuda upplevelser och läkning till stressade moderna människor som behöver känna mossa under fötterna, bli våta av regn och få värmen vid en eld. Ett sådant projekt skulle inte slita på naturen men vara en del av det som på sikt kan vara med till att gynna den biologiska mångfalden, klimatet och en mera långsiktig lösning på ett mera ekovänligt och välmående samhälle. Du tycker nog att det var väl stora ord men inte om man verkligen tänker efter!

Men det är i en annan värld!

 

 

Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 21, 2018

December 1, 2017

November 13, 2017

October 5, 2017

September 30, 2017

Please reload

Arkiv