contact@vildochlugn.com                  Mobil:  070 884 25 82                              Swish: 123 221 85 27                             Bank Giro 5278-4998

LogoHK.png

Det drar i förtöjningarna!

December 11, 2016

Det drar i förtöjningarna. Något inom mig vill inte längre vara tamt. En rufsig längtan. Ett långdraget ylande ifrån en enslig vild plats långt inom mig

 

Jag vill slänga ut möblerna, ge bort allt utom ett set bestick, tallrik, glas och min Presso kanna. (okey jag behöver några få andra saker men du fattar!)

Jag är så trött på alla grejer, alla måsten, alla områden i livet där det blir "hugget en häl och klippt en tå". 

 

Jag har gjort vad jag skulle nu. Skapat stabilitet utifrån bästa förmåga. Rutiner och en vardag som liknat andras (så gott som i alla fall), för barnen och min egen skull. Vi har haft fast adress, soffa och bil. Det har funnits värme, mat, ordning och reda.

Jag har inte sprungit bort när det blev tungt och jobbigt. Jag har stannat kvar, varit en trygg hamn och gjort mitt bästa. Jag har gjort det av kärlek och för att det har känts naturligt.

 

Men nu drar det alltså i förtöjningarna.

 

Den där vildheten innan barnen kom, det nyfikna oordnade. Det som kämpade mot varje försök utifrån att dämpa eller slå ned min tilltro och upplevelse om livet som storslaget. Inte storslaget i något materialistisk hänseende utan det storslagna som en immanent beståndsdel av livet.

 

Jag vet inte hur folk tänker om tiden efter att ungarna flyttar hemifrån. Om de tänker att nu äntligen kan de äta lövbiff också om onsdagarna och dricka god Ripasso till. Och om de gläder sig till att få hela ena änden av hörnsoffan för sig själv medan partnern tar den andra. Att de äntligen har råd att få lagt in värme i badrumsgolvet och åka utomlands minst en gång om året. Och så att drömma om barnbarnen. Kanske, kanske inte.

Men om det är gängse så gäller det inte mig.

 

Jag vill ha det obekvämt!                                    

 

Jag vill ha ett ombyte kläder och inte mera.

Jag vill inte ha fast adress.

Och jag vill definitivt inte åka på solsemester.

 

Jag vill se otämjda delar av vår vackra jord. Jag vill huttrande tvingas att tvätta mig i iskalla bäckar. Få motorstopp i ödemarken. Frysa ensam i ett tält på ett vindpinat fjäll. Svettas vid ett stort lägerbål tillsammans med nya vänner. Uppleva lugna magiska soluppgångar och rasande höststormar. Och jag vill leva i ett stort öppet "rum" där konsten äntligen får plats igen.

Jag skall leva på en pinne för att det skärper sinnet och gör mig till en trollkarl.

Jag ska vara oförnuftig!

 

Och det finaste i kråksången är att till skillnaden mot den vildhet som styrde mig innan ungarna kom, har vildheten mognat. Då den förut var förvirrad, osäker och full av mörka fallgropar är denna jag känner inom mig nu kolugn, självsäker och ger blanka ...... i vad som passar sig.

Att inte vara till lags, att inte vara regerlig.

 

Åh jag kan knappt bärga mig!!!

 

 

 

 

Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 21, 2018

December 1, 2017

November 13, 2017

October 5, 2017

September 30, 2017

Please reload

Arkiv