contact@vildochlugn.com                  Mobil:  070 884 25 82                              Swish: 123 221 85 27                             Bank Giro 5278-4998

LogoHK.png

Mumrik förklädd till kvinna

May 20, 2017

Jag vaknar tidigt. Solen skiner genom tältduken och en humla surrar förbi godmodigt brummande. En lätt bris risslar i duken. Det är en morgon för lägereldar.

Jag plockar ihop pinnar och ved, gör upp en eld och när elden tagit sig sätter jag kaffepannan i elden.

 

Fåglarna sjunger. Göken hoar i både öst och väst och över marken skuttar en hare och försvinner in i skogen.

 

Jag sitter här ensam fast det känns inte ensamt för vinden och fåglarna och elden och flugan som i full speed flyger över mig, det blommande körsbärsträdet och maskrosorna allt detta liv omkring mig får mig att känna mig som jag har tusen vänner.

 

Men här finns förstås inga människor. Jag har vant mig vid det. Jag har vant mig vid att jag alltid är ensam vid lägerelden, i skogen, på paddlingen, mitt uteliv kör jag solo..

 

Det tar lång tid innan man vilar i vänskaper. För att kunna njuta sådana här stunder vid lägerelden med andra måste jag kunna slappna av och inte känna att jag ska prestera eller upprätthålla en viss slags tillmötesgående och vänlig energi.

 

Om du betraktade mig utifrån så kanske den här bilden skulle se sorglig ut. Vi förbinder ofta en människa som är ensam med någon som är socialt ofullständig. Någon stackarsaktig. Men ta Mumriken i Tove Janssons  Muminböcker, han är inte en sorglig figur.

Han är självständig, oberoende, cool, till och med nästan lite upphöjd och han står i en djup och enkel förbindelse med naturen. Men han är man. Tove Jansson valde att gestalta honom som man. Hade det varit otänkbart att gestalta honom som en kvinna. En Mumrika (inte att förväxla med en Murrika)

Nej men tänk! En vandrande kvinna. En kvinna som gör upp lägereldar och går sin väg när hon vill och kommer när hon vill. Som struntar i konventioner och sociala föreställningar. Och har nog i sig själv.

 

Så vitt jag vet så är de kvinnor som beskrivs och berättas om i till exempel litteraturen och som går sin egen väg alltid promiskiuösa och otyglade. Det är så djupt inrotat i våra kulturella föreställningar att en kvinna inte kan vandra sin väg för att hon älskar att vara i naturen och i sitt eget sällskap som Mumriken. Man förutsätter att en kvinna som vandrar gör det av en ända orsak och det är för att hon vill vara fri att bestämma själv hur mycket sex hon vill ha. Hon har det att välja på eller att vara en muminmamma som alltid är lugn och trygg och hemma med förkläde över sin tjocka mage.

 

När jag gör upp status så här är jag definitivt feminist. Våra inrotade föreställningar stör mig för de har så lite med mina inre upplevelser att göra. Men samtidigt när jag nu sitter här ensam med vinden som tar till och ger ett bra drag i elden och naturen som sjunger, surrar, växer, skuttar och andas omkring mig så struntar jag ju i vilket.

Jag är nämligen Mumriken förklädd till kvinna.

Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 21, 2018

December 1, 2017

November 13, 2017

October 5, 2017

September 30, 2017

Please reload

Arkiv