contact@vildochlugn.com                  Mobil:  070 884 25 82                              Swish: 123 221 85 27                             Bank Giro 5278-4998

LogoHK.png

Så länge vi inte säger manlig äventyrare måste det finnas kvinnliga?

June 4, 2017

Författaren Siri Hustvedt deltar i ett samtal med den tyska konstnären Katharina Grosse och intendenten Nicola Graef på samlingsutställningen "Women in the arts" på Collectors Room Berlin.

I samtalet delar de med sig av tankar och erfarenheter de gjort sig som konstnärer och kvinnor under deras yrkesverksamma liv. 

 

Samtalet kommer in på om det är viktigt att framhäva kvinnligt konstnärskap genom att göra den här typen av utställningar eller om man bara bär mera ved till bålet?

Katarina Grosse värjer sig mot idén om att använda begreppet kvinnliga konstnärer vilket hon menar försvårar för en jämlik uppfattning.

Men Siri Hustvedt är av en annan tanke.

I en ideal värld, menar hon, borde det inte finnas behov för att markera en könstillhörighet när man talar om konstnärer men som hon säger så länge till exempel 80 % av New Yorks samtliga utställningar under ett år är gjorda av manliga konstnärer och endast 20 % av kvinnliga och när det är huvudsakligen männens konst som utställs, köps och framhävs så finns det fortfarande ett behov för att skapa ett särskilt rum för kvinnan för att lyfta och betona.

 

Jag tänker på detta när jag nu har blivit en av ambassadörerna för "Kvinnliga äventyrare". För precis som Katarina Grosse undrar jag om det verkligen är nödvändigt att sätta ordet kvinnlig framför äventyrare?

 

Förstärker vi inte klyftan mellan manligt och kvinnligt istället för att minska den? Eller gör vi bara en höna av en fjäder?

Ändå måste jag nog ge Siri Hustvedt rätt.

 

Visst lever vi i en brytningstid. I synnerhet verkar det som att det finns en större jämlik självklarhet i de yngre generationerna.

Men jag tror fortfarande det dessvärre är så att äventyr är något som även om det kanske inte är förbehållet mannen så är det något som ingår i våra föreställningar om något som främst är mannens domän.

 

Jag upplever förvisso inte att vi i Norden ser ned på kvinnor som tar initiativ till äventyr. Tvärtom som en läsare gjorde mig uppmärksam på så hälsas hon gärna med glada tillrop.

Men hur många kvinnor känner du eller känner du till som tar eget initiativ till uteliv, packar ryggan, läser kartan, svingar yxan, gör upp eld, sover ensam i tält och tillbringar några dagar och nätter för sig själv i naturen? Eller har realiserat en dröm om ett högt berg eller en månadslång paddling längs vilda kuster? Procentuellt de flesta gångerna lämnar vi inte hellre fortfarande över yxan och kartan till mannen? Och tar på en gruppresa för att vi känner oss utsatta om vi skulle bege oss ut själva?  (Nu verkar det ju som att jag definierar äventyr som något som man ska göra solo och i öde landskap. Det är inte riktigt vad jag menar, äventyr kan vara så mycket annat men mera om det i en annan blogg.)

 

Och för att relatera till de nämnda glada tillropen vi kvinnor får när vi knyter på oss vandringskängorna. Det är väl i.o.f.s härligt men inte har jag hört någon ge glada tillrop till en man bara för att han vandrar upp för ett berg, antingen blir han berömd med all den uppståndelse som hör till det eller också gick han bara på tur. Inget att göra så mycket ståhej omkring alltså.

 

För mig är det just dessa små ska vi kalla dem "slips" i våra föreställningar som gör att jag gärna vill vara ambassadör för "kvinnliga äventyrare".

Jag vill gärna vara med att bidra till den här "nednötningen" av gamla föreställningar som vi har om vad som är kvinnligt och vad som är manligt.


För det är ju fortfarande så att vi inte kallar en man som tar på äventyr för en manlig äventyrare? Likaväl som en man som målar inte är en manlig konstnär? Vi säger heller inte manlig statsminister eller manlig läkare?

 

Och så länge vi inte gör det eller i det hela taget skippar att könsbestämma ett yrke eller en roll så finns det grund till att framhäva kvinnlighet i domäner som av konvention fortfarande anses vara förbehållet mannen.

Det är lite som med Island och jämlikheten i riksdagen. Om det inte händer av sig själv måste det betonas ännu starkare och de gjorde det med en lag.

 

För om kvinnor fortsätter att nedtona sin självständighet, sin lust och sina behov och låter mannen ta över varje gång han kliver in i lägret så är det bra att ha ett forum som "Kvinnliga äventyrare".

Visst vi kan inte bestämma med en lag att varje gång en man snör sina vandringskängor ska en kvinna också snöra sina. ;)

Men "Kvinnliga äventyrare" kan vara vår stärkande hutt på vägen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 21, 2018

December 1, 2017

November 13, 2017

October 5, 2017

September 30, 2017

Please reload

Arkiv