contact@vildochlugn.com                  Mobil:  070 884 25 82                              Swish: 123 221 85 27                             Bank Giro 5278-4998

LogoHK.png

Fotodagbok 8 juni Stegjärn, isyxa och en glaciär.

June 8, 2017

Det de flesta av oss upplever mestadels i livet är saker som vi redan känner till. Huset vi bor i. Platsen vi bor på. Vägarna vi tar. Arbetet vi gör och människorna vi umgås med.

Det kan vara något fint med det välkända. Samhörighet med en plats, med människor. Att djupna relationer, att vara riktigt bra på det vi gör eller uppleva årstiders växling och årens gång på en och samma plats. 

 

Men efter en helt omtumlande dag som innehållit höga berg, stegjärn, nya människor, glaciär och ösregn känner jag en obeskrivlig befrielse över att få känna mig fullständigt referenslös, lost, vilse, helt bortkollrad och definitivt inte hemtam.

Inget mina sinnen tagit sikte på idag har jag kunnat säga, att det där känner jag igen. Det där, det kan jag.

 

Och man kunde ju bli vettskrämd men istället känner jag lättnad. Livet är stort. Här gick jag och trodde att jag hade känt alla känslor man kan känna och så visar det sig att det finns helt nya känslor i livet. Känslor utlösta av en glaciär!

Vi kajakar in till Nigaardsbreen. Det regnar stött men ingen av oss bryr oss. Vi är väl påklädda och lätt exalterade. Ingen i det här gänget bangar för att ha det lite obekvämt. My sort of people alltså ;)

 Avstånden är ofattbara. Distanser och höjdmeter spelar mig konstant ett spratt.

Icetroll är våra guider. Och det är Matty från Patagonia i Argentina och Owen från England som tar oss säkert upp på glaciären.

Jag säger bara en sak! Stegjärn!

Utan att blinka lät alla mig hållas med mina barfota trailshoes från Vivobarefoot nu när jag är så känslig att jag inte tål en vanlig vandringskänga ha...ha.... Matty virade bara mina ullsockar runt vristerna så att de inte skulle skava och sade inte ett knyst. Han hade säkert varit med om värre. Det gick faktiskt riktigt bra men nästa gång vi ska upp på glaciären lånar jag nog ett par kängor. ;)

Jag säger bara en sak till! Isyxa!

 De här isblocken är stora som trevåningshus. Färgen heter vicks blå!

Det är en ofattbar känsla att gå här uppe. En känsla av äventyr och samtidigt totalt trygghet. Jag litar på de här människorna jag har framför mig. Och ljudet av stegjärnen mot snön känns underligt bekant och lugnande. Inte heller det kan jag helt förklara.

 

Glaciärspricka och glada människor. Isen vi står på är mellan 50-60 meter djup. Men sprickorna är inte särskilt breda och alla har förstås olika djup allt ifrån ett par meter till flera tiotal. Matty slår med sin isyxa så att isbitar rinner ned i sprickan. Ljudet ger oss en känsla av hur djupt det är när det efter flera sekunder avtar långt ner under oss.

Här kommer resten av gänget med Owen i fören. Bakom dem uppvägen och sjön där våra kajaker ligger. Igen dessa obegripliga avstånd! 

Lunchrast. Det ser ganska koseligt ut men det fortsätter att regna och vinden häruppe är kall. Så rasten blir kort .

 

Turen hem var lika spektakulär och sinnesupprivande på det goda sättet. Men kameran låg varmt och tryggt i ryggsäcken och mobilen var fullmatad.

 

Nu ska jag strax krypa till kojs här i hyttan vid foten av fjället med ett belåtet flin på läpparna för idag var dagen då jag för första gången gick med stegjärn, isyxa och blev förälskad i en glaciär.

 

 

 

 

 

 

Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 21, 2018

December 1, 2017

November 13, 2017

October 5, 2017

September 30, 2017

Please reload

Arkiv