contact@vildochlugn.com                  Mobil:  070 884 25 82                              Swish: 123 221 85 27                             Bank Giro 5278-4998

LogoHK.png

Att ta en risk!

October 5, 2017

Klättring vid Ågelsjön i augusti.

 

Shit vad högt upp jag är! De här greppen är läskiga! Åh fy, det börjar redan att värka i underarmarna!

Så lät det inne i mitt huvud häromdagen när jag och min klätterkompis Katarina möttes för att klättra i Hangaren i Linköping.

 

Det var ett tag sedan vi båda hade klättrat. Och vi kände oss båda mera nervösa och skraja än vad vi normalt brukar där uppe på väggen.

Det fick oss att tala om rädsla. Och att en viss typ av rädsla kan vara sunt. Det gör en mera uppmärksam, livskänslan starkare. Katarina sade att man borde ha det som motto. " Att göra något man är rädd för varje dag".

 

Jag tänker på det nu. Den här typen av rädsla som är sprungen ur att man tar en risk. Och med risker är det ju så att utfallet inte är säkert. Det kan gå bra, det kan gå åt H eller det kan hända något helt tredje oförutsett.

Att ta en risk skärper medvetandet. Det är som ett kallt dopp. Det ruskar upp och väcker till liv slumrande krafter. Det gör mig mera sensitiv till omgivningen.

 

Jag har tagit ett antal risker i mitt liv. Och en av de större håller jag på att ta just nu.

Jag har just sagt upp vårt hyreskontrakt i Västergården där ungarna och jag har bott i nästan 9 år. Och jag har sagt upp det för att bosätta mig i min nyligen inredda Citroen Jumper.

 Ebba the van i Femundsmarka nasjonalpark

 

Jag ska alltså i de nästkommande åren inte ha någon fast adress. Mina Vild & Lugn äventyr och mina egna drömmar om äventyr kommer att styra vart jag hamnar.

Min bil blir mitt hem, mitt kontor, ett mobilt centrum varifrån alla vägar går.

Kontor i bilen

 

Men det är ett risktagande.

Jag vet inte hur det kommer att kännas.

Vilka utmaningar som jag kommer att stå inför.

Jag vet inte om det lyckas mig att tjäna pengar på min verksamhet så att jag kan hålla mig rullande.

Vet inte om jag kommer att känna mig isolerad och utelämnad, rädd och ledsen.

Vet inte riktigt hur mina rutiner kommer att bli omkring sådant som dusch eller tvätt av kläder. Om det kommer att bli jobbigt.

Vet inte om jag står pall för kyla, snö och blåst i de kallaste månaderna.

Vet inte om bilen kommer att hålla och vad jag gör om den går sönder på en mörk skogsväg i Norge.

Vet inte riktigt hur jag ska göra när jag vill beställa böcker på nätet. Eller nåt av allt det andra.

Vet inte hur jag ska göra med tandläkare, sjukvård, Kivra och fast adress?

Vet inte om jag kommer att tröttna efter bara några veckor.

 

När jag klättrar eller beger mig ut i kajaken ensam i tuffare väder gör jag alltid en riskbedömning där jag mäter min förmåga i förhållande till utmaningen. Men det finns alltid faktorer som man inte råder över.

Att ta en risk för mig är att vara villig att "navigera i förändring".

 

Det är en förmåga som man bara uppövar genom praxis.

 

Att kunna navigera i förändring kräver tillit till min inre kraft och vision. Och tillit till att  externa krafter är villiga att samarbeta.

Och det är viktigt att jag är villig att släppa taget om exakt på vilket sätt och att det är ok att visionen kan ta nya riktningar.

 

Jag tar en risk nu.

Släpper taget om allt känt. Och detta är även ett avslut av det viktigaste och mest meningsfulla kapitlet i mitt liv, det som har handlat om mina barn.

Jag står på noll.

Men ett vet jag, och det är att jag en suveränt bra navigatör i förändringar.

 

Om jag är rädd?

Klart jag är!

 

 

 

 

 

 

 

Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 21, 2018

December 1, 2017

November 13, 2017

October 5, 2017

September 30, 2017

Please reload

Arkiv