contact@vildochlugn.com                  Mobil:  070 884 25 82                              Swish: 123 221 85 27                             Bank Giro 5278-4998

LogoHK.png

En blogg du inte vill läsa

January 14, 2018

Det här är bloggen du inte vill läsa. Den är trist, har stripigt fettigt hår, rynkor och blamager runt ögonen. Den stinker av fäl kaffeandedräkt. Jag är helt enkelt inte den du drömmer om att vara.

 

Känner mig helt slut, urvriden som en sur disktrasa...här finns inget som liknar instagrammen med solbrända tjejer i Stetsonhatt liggande i korta shorts med rumpan mot dig tittandes ut genom bakdörrarna på en Westfalia medan solen går ned bakom magnifika berg.

 

Snarare skulle du komma förbi Drögshult just nu (där jag för närvarande har ställplats) skulle du se mig halvligga passivt i ullunderställ och glo ut på en buske med blåmesar och talgoxar. Dagen glåmig och vinden ilsk.

 

Husbilsliv eller Vanlifers som man så coolt kunde kalla sig själv är bara livet som fortsätter.

 

Jag ångrar inget. Är där jag är. Men just nu ett par veckor senare. Ett par veckor efter det jag lämnat ett hus och krympt tillvaron från 200 kvm med familjeliv och plikter till 6 kvm med singelliv och oändligt oberoende är jag ändå inte fri och sången i mitt hjärta endast ett tråkigt gnissel.

 

Du kanske undrar hur det kan komma sig, om du alltså fortfarande läser och ännu inte dött av tristess?

 

Jag borde ju skriva om äventyr, blånande berg, bäckar som porlar, elden i bålet som sprakar och värmer i utkanten av en skog. Tända min pipa, se den blå rökslingan sväva upp mot den stjärnklara himlen (bortsett från att jag inte röker) och sedan spela ett par melodier på min flöjt precis som Mumriken i Mumintrollet. Mumriken min hjälte , mitt alter ego.

 

Men jag är ingen Mumrik. Jag är något annat som håller på att ömsa skinn. Omställningen mellan dessa två liv så krafttagande att jag har svårt att ens se det komiska i det (humor alltid en termostat på hur mycket överskott jag har).

 

Det här jag upplever nu var det ingen som skrev om när jag drömde, planerade och sökte inspiration och information om ett liv som vanlifer.

Processen med att avveckla och omställningen efteråt nämndes aldrig. Snarare så har instagram, bloggar och hemsidor varit fulla av bilder och ord som uttryckt frihet, lätthet, ny energi, motiverande kamprop, befrielsen från tungt bagage på alla plan.

 

Jag får många frågor nu. Jag kan se hur mitt livsval tänder en gnista av längtan hos andra att göra något liknande. Jag tänker att jag skulle så gärna vilja glädja dem med något äventyrligt, sprudlande livsbejakande.

 

Men just nu är jag bara en trött medelåldrig kärring som sitter i en gammal Citroen Jumper som försöker komma sig och hoppas att hon har råd att kunna betala restskatten i februari.

 

Om du valt att abonnera på mina bloggar förstår jag att du nu funderar på att säga upp abonnemanget.

 

Men det finns en poäng i kråksången. En poäng som ligger mig djupare om hjärtat att dela med dig än att dela skimrande drömmar.

 

Livet är en ynnest att leva och verkligheten med sin tyngd är bättre än att eftersträva andras drömmar.

 

Att leva efter sitt hjärta är att ibland uppleva hur alla stämmorna inom dig faller på plats i en vacker lovsång men då och då är det också att sjunga entonigt och osnyggt.

 

Och då tänker jag så här, så länge sången är min egen vad gör väl det?

 

 

 

 

 

 

 

Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 21, 2018

December 1, 2017

November 13, 2017

October 5, 2017

September 30, 2017

Please reload

Arkiv