contact@vildochlugn.com                  Mobil:  070 884 25 82                              Swish: 123 221 85 27                             Bank Giro 5278-4998

LogoHK.png

Fri till att vandra

January 21, 2018

Jag är född mellan två världar. Jag både tillhör och inte tillhör. Har hem överallt och ingenstans.

Sitter och funderar på det nu medans jag dricker förmiddagskaffet här på min lilla farstutrapp eller ja i sidodörrens öppning. 

 

Känner mig hemma i min bil. På något sätt verkar allt gå upp i en högre enhet. Det som jag försökt att lösa igenom livet, hittar sin lösning nu.

 

Jag blev bortadopterad. Är en bortbyting. Gavs bort. Om man vill berätta det som en historia är det en historia om stor längtan och stor oförmåga. Två länder. Men inga kungar, drottningar, feer eller unga ädla jungfruar. Ett par troll högst, underklass och oförlösta drömmar. Kanske berättar jag mera om det en annan gång.

Men detta var min början, vandringen mellan två par händer, mellan två språk, mellan två tillhörigheter.

Jag kom in i livet som en vandrare.

 

Därför känner jag kanske för första gången att jag hittat rätt.

Att leva ett liv som vanlifer är det ända rätta, för en vanlifer är denna tids nya vandrare.

 

Upplevelsen är fritagen från sorg, dåligt samvete, mindervärd, högfärd eller förnekelse. Men det har inte alltid varit så.

 

För genom livet har det gått som en ohanterlig tråd gjord av föreställningen att den här rastlösheten,  behovet för att vandra, och känslan av att inte höra hemma kunde sys ihop och läkas av sådana generella remedier som man, barn, hem, pengar och sunt förnuft.

Några föreslog också psykoterapi, vilket jag i svaga ögonblick hållit med om. ;)

 

För om bara jag kunde minimera irrationellt beteende och rastlöshet och vara mera lätthanterlig och anpassningsbar så skulle mitt hjärta klappa lugnare. 

Bekväm ett annat nyckelord. Så som i att inte göra andra obekväma och att leva ett bekvämt liv möjliggjort av sådant som till exempel nya möbler, diskmaskin, dimmers, ny bil, solsemestrar och pensionssparande.

 

Jag har ju aldrig fått till det riktigt. Har hittat variationer och lägen men det blev aldrig riktigt som det såg ut hos grannen.

Min dragning till avslut och ny början. Att vilja se livet ifrån nya fönster, bergstoppar, andra stränder. Att bygga upp och sedan gå.

Att besöka ett varmt hem, glädjas och njuta av sällskap men sedan att kunna gå därifrån och få uppleva dramatiska oväder och ensamhet.

 

Och nu med kaffekoppen i handen, sittandes på en fårfäll på min egna lilla mobila farstutrapp. Med naturen runt om mig fåglar som kvittrar och solen som gnistrar i snön känner jag kanske för första gången fri att vara den jag verkligen är.

 

En vandrare fri till att vandra.

 

 

 

Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 21, 2018

December 1, 2017

November 13, 2017

October 5, 2017

September 30, 2017

Please reload

Arkiv